San Proper spelade under sin uppväxt i många band som gitarrist, som är hans huvudinstrument. 1995 grundade han The Mindmenders, en grupp som blandade RnB, Funk och Hip Hop. Efter hand lämnade han gruppen för att jobba på sin solokarriär, började San DJa runt omkring i Amsterdam och experimenterade med olika utrustningar för att skapa sin egen musik.

San lyckades, med sin excentriska stil och sina oförutspåbara DJ-set, bygga en popularitet i Amsterdam, och har släppt musik kontinuerligt sedan 2007. Hans första album, Animal (2012), kom till efter att han blivit kamratlig med medlemmar av Rush Hour Recording. Ferotones är alltså hans andra album, och släpptes på nederlänska bolaget Dopeness galore i slutet av 2022.

Doktor Propers musik är svårdefinierad, men den rör sig inom flera olika stilar och med elektroniska element. Ibland handlar det till och med om renodlad dansmusik. Ferotones i sin helhet, utstrålar en mogen och fyllig känsla i samma anda som exempelvis Brian Ferry. Men där lyriken knappast kan anklagas för att vara poetisk, snarare vardaglig. Och i det avseendet ser jag gärna likheter med norska gruppen Ost & Kjex.

Efter en lugnt inledande historia är det Housekeys som sätter tonen för vad följa skall. Vi har ett varmt sound med ett gitarrslick, skönt lagrade synthar och sång över en fyllig pad. Resterande del av albumet kommer att följa samma stil, med ett par undantag.



Det andra spåret som är värt att uppmärksamma är The return, som går lite mer åt eurosynth-hållet med tydliga synthelement över en diskoaktig basgång. Spåret lyfter energin på skivan aningen, och man skulle man gött kunna höra spåret i loungebaren en lördagkväll.

Catgroove är ett av albumets bästa spår med en groovy bas och skönt lick. Som fylls ut väl av välvalda synthpads och arpeggios. Den är även lite mer up-beat, vilket fungerar väl i sammanhanget.



Skivans höjdpunkt går under namnet Buck Wild. Ett spår som byggts runt ett arpeggio, med en skön simpel basgång och en ganska rätlinjig beat. Gitarren finns där, så även syntharna. Inte så mycket har hänt med andra ord, men det är någonting med låten som gör att den sticker ut hakan mer än de andra spåren. Kanske är det lyriken, det återkommande och effektiva “AAAA aaa aahhh, OOOO ooo oohh” är väldigt skönt. Att texten manar till att släppa loss kanske hjälper det också. Spåret har i vilket fall hittat sin väg till min Rekordbox, och förblir nog där en bra bit framöver.



San har lyckats propert med produktionen, så ljudmässigt håller skivan bra kvalitet. Men trots att San Proper är en intressant typ så saknar albumet det där lilla extra. Det har en bra känsla, och med ett homogent intryck, men de bästa låtarna är inte skarpa nog för att lyfta hela albumet. Med det sagt så finns det ändå ett par guldkorn att avnjuta.

Turn it up loud for maximum effect, men var rädd om hörseln!

San Proper @ Resident Advisor
San Proper @ Bandcamp