The Midnight släppte i senare hälften av 2022 ett nytt album, Heroes. Det är deras femte studioalbum samt tredje och avslutande albumet i en trilogi som föregåtts av Kids i 2018 och Monsters i 2020.

Tim McEwan och Tyler Lyle, som utgör The Midnight, har lyckats hålla jämn kvalitet på låtarna, även fast det har lite för kommersiellt sound för mitt tycke. Albumet är tydligt poppigt i jämförelse med exempelvis Kate Boy, Kite eller Depeche mode, om man nu skall jämföra alls.

Plattan inleds lugnt med Golden Gate, för att sedan dra upp energin med Brooklyn, Friday, Love, som i stort sätter tonen på skivan. Arrangemangen är enkla, med trallvänliga refränger, som jag tror tilltalar framför allt en yngre publik.

Höjdpunkterna av skivan är titelspåret Heroes, Heart worth breaking och Change your heart or die som alla sticker ut I mängden.

Heroes skriker 80-talet för mig, där Tim och Tyler omslutit typiska drag ifrån både Simple minds och Sting, med sitt egna sound. Och det har de lyckats bra med.



Heart worth breaking är en lite lugnare låt, som påminner mig om Gagarins point of view (för er jazzälskare där ute), fast i synth-pop-version och med ett mycket trevligt gitarrsolo som jag vill mena verkligen sätter sin prägel på låten i sin helhet.



Change your heart or die går mer I syth-rockens tecken med inledande arpeggierade synthar och distade gitarrer. Och som, när refrängen kickar in, närmast påminner om 80-talets pudelrock. En underbar låt!



Avslutningsvis, så är Heroes ett modernt ljudande album med ena foten i det förgångna, som vill vara syth pop, men som ofta för ens tankar någon annan stans. Det är på gott och ont, och en svår balansgång. Men jag tycker generellt att The Midnight har lyckats, och fans kommer inte att bli missnöjda.

Turn it up loud for maximum effect, men var rädd om hörseln!